Ett Piratparti på arbetsmarknaden

Arbetsmarknadens parter tillhör de flitiga i Almedalen. Jag har återigen lyssnat till en diskussion med representanter för fack och arbetsgivarorganisationer. Jag tycker det verkar som att parterna är rätt djupt nergrävda i sina skyttegravar. Låsta positioner?

”Människor förstår inte värdet av den svenska modellen” säger någon i panelen och beklagar sig över att den skulle behöva marknadsföras. Diskussionen handlar om huruvida den svenska modellen kan leva vidare trots behov av anpassningar och trots att den fackliga anslutningsgraden hela tiden sjunker. Kan parterna klara det? Åsikterna går isär.

Det som slår mig mest är att diskussionen pågår utan att de som berörs är med. Varför bjuder vi inte in företagen i diskussionen? Varför är de unga arbetstagarna som det pratas så flitigt om här i Almedalen, inte med? Det pratas om dem och inte med dem.

Just när jag sitter och tänker så gör Jens Spendrup sin röst hörd: ”Det behövs ett Piratparti på arbetsmarknaden!” utbrister han. Frågan är om det inte redan finns en part på arbetsmarknaden som gestaltar den idén. Ledarna har sedan länge vågat gå på tvärs med det mesta och utmanat de flesta med sina okonventionella och visionära idéer. Är det en slump att Ledarna 2008 var den fackliga organisation som växte mest av alla?

Monica