Almedalsbesökarna har en egen gångart!

Det är så mycket jag vill hinna och så mycket som är kul här i Almedalen! Alla häftiga och kunniga människor som samlas. Alla spännande ämnen. För en nyfiket lagd själ som lurar överstimulansen om hörnet konstant. Och jag är uppenbart inte ensam om att känna så.

Träffar gamla bekanta hela tiden (från jobb jag haft, skolor jag gått och ställen jag bott)längs de få gator som Almedals besökarna travar upp och ner mellan seminarierna.

Stod för en stund sedan stilla en liten stund i ett gathörn och bara tittade på vimlet. Då upptäckte jag nå´t; Almedalsbesökarna har en egen gångart! Här vill ingen missa någon de redan känner, eller gärnsa skulle vilja lära känna. Effekten blir att medan människor rör sig framåt vrider de hela tiden på huvudet ivrigt stirrande på varje människa de passerar.

Jag kom att tänka på Monty Python´s Silly walks.

/Malin