Facket kvar i stenåldern?

''Vi lever i hjärnåldern'' sa biskop Lennart Koskinen på ett seminarium arrangerat av IVA med rubriken Personalen stärker varumärket. Även Leif Johansson, koncernchef Volvo AB och Maud Olofsson, näringsminister var där i ett av de mest välfyllda seminarierummen hittills i Almedalen. Det handlade om att människor vill jobba i besjälade företag med en attraktiv vision och ett inspirerande uppdrag.

''Människor väljer att arbeta där den egna identiteten stärks'' sa Frans Melin, forskare vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet och konsult i varumärkesstrategi. Tidigare på dagen hade Pontus Braunerhjelm från KTH förklarat att de kunskapsintensiva jobben fortsätter att växa på bekostnad av arbetskraftsintensiva.

Oj, vilken kontrast till förmiddagens småhetsiga dueller mellan fack och arbetsgivarorganisationer! Det är som att två olika epoker beskrivs. Två olika verkligheter. När arbetsmarknadens parter möts är det ömsesidiga förtroendet mellan medarbetare och arbetsgivare borta. Vinna-vinna-perspektivet saknas helt. Arbetsgivare luras och de anställda maskar – om de bara får chansen. Ja, det är inget som sägs uttalat – men väl mellan raderna. Alla är egentligen överens om att lokal och individuell lönebildning är det bästa för alla. Saco tar i från fotknölarna med en vetenskaplig undersökning för att bevisa att alla tjänar på att lönen sätts individuellt. Unionen håller egentligen med men eftersom man inte kan lita på arbetsgivaren så tvingas vi stötta upp med individgarantier. Som i sin tur urholkar förtroendet för den individuella lönesättningen eftersom det bara blir hundralappar kvar att fördela. Och så är vi tillbaka på ruta ett i lika låsta maktpositioner som där vi började.

''Var ligger buggen?'' undrade Annika Elias, Ledarnas ordförande retoriskt. ''Vi måste våga flytta makten från organisationerna till individerna. Våga tro på individerna. Våga tro på företagen.''

Det var den enda klarttext jag hörde från arbetsmarknadens parter igår.

Monica Berling, informationschef Ledarna.